KANONPRIS PÅ MISTER FRÅN ENGSTRÖMS!!

Hejsan på er därute!
Hoppas ni har en toppenfredag! Här strålar solen så man blir rent lycklig! Nu har dagen hunnit bli 55 min längre i södra Sverige (i Luleå har dagen blivit hela 2,12 längre!). Det gillar vi!

Lämnar sönd och måndagens allvarliga ämne och går idag över till färg! Bara älskar mister! Mist betyder ju dis eller dimma på både svenska och engelska. 
Blir som trolleri när man sprutar med mister på sitt projekt; man vet aldrig riktigt hur utgången ska bli. Hur kul som helst! Man kan göra så mycket med dessa färger på flaska.  

Tyvärr är de oftast dyra, så gissa om jag blev glad när en läsare (tusen TACK, lyckas dessvärre inte hitta ditt namn!) tipsade mig om Engströms Artstudio i Avesta, som har en utmärkt web butik. 

De säljer just nu Tattered Angels mists för 20 kr (that's like 2,10 euro!) flaskan! 
Jo, du läste rätt! Tjugo kronor flaskan!
Självklart beställde jag omgående!

Lycka i en låda!!

Det fanns hur många färger som helst att välja mellan. Dock ska Engströms inte fortsättningsvis sälja Tattered Angels, så allteftersom färgerna tar slut, kommer det alltså inte att fyllas på med nya flaskor. Gäller således att passa på!  😜

Inte hunnitj prova Marigold ännu, men ääääälskar de andra två färgerna, blir fantastiskt fina!

Rosa och lila - mina ständiga favoritfärger! Enligt Feng Shui är rosa en läkande färg och lila en andlig färg!

Blå är icke en färg jag brukar använda i mina projekt, men jag tror det är dags att ändra på det nu. 'Bell Bottom Jeans' påminner mig och färgen i sjön vid vår stuga!

Två härliga gröna nyanser, samt Copper och Bronze. Gillar det fina skimret i dem.

Art Journaling spread in progress, är inte färdigt!

  Älskar Golden Terracotta och Sunflower färgerna!

Är som sagt utförsäljning av just dessa produkter på Engströms, så det är ett tillfälligt erbjudande med fantastiska 20 kr per flaska.

http://shop.engstroms.se/se/search.php?id=35435&id=35435&op=search&text=mister



Happy crafting allesammans,
ha en riktigt underbar kreativ
helg!


              /Meja   

  

KÄRLEK, MEDICIN och MIRAKEL!

Hej!
Då har det blivit vecka 3 på det här året! Gläder mig åt att det kan vara vår här om två och en halv månad. Hoppas!
Strålande sol idag, men hua' så himlans kallt! Frost men ingen snö. 

Tänkte spinna vidare på gårdagens inlägg (15 jan). Har börjat läsa om en bok som ingick i kurslitteraturen, då jag började studera mental träning 1999. Skrevs redan 1987 och heter 'Love, Medicine & Miracles'. Kanske du också läst denna oerhört intressanta bok. Den är skriven av en amerikansk kirurg som heter Bernie S. Siegel. Han berättar om sina erfarenheter av cancerpatienters förmåga att bota sig själv.

Fotot har jag tagit i Riga aug-16

Siegel själv misstänktes redan vid 10 års ålder lida av tuberkulos och skickades till ett sanatorium för lungsjuka. Han var på sanatoriet i hela sex månader.

"Vad som intresserade mig mest under denna tidiga upplevelse var att patienterna delade upp sig i två grupper; de som var säkra på att de skulle slå tillbaka sjukdomen och kunna återgå till ett normalt liv, och de som resignerat ställde in sig på att vara sjuka länge eller rent av dö. 

De av oss som höll fast vid det optimistiska synsättet blev goda vänner och ägnade oss åt skapande aktiviteter och hade inte mycket att göra med de patienter som ställt in sig på det värsta.

När nykomlingar anlände till sjukhuset gjorde vi vårt bästa för att rekrytera dem innan den bedrövliga brigaden gick till aktion.

Jag kunde inte undgå att ta intryck av det faktum att en mycket högre procent av pojkarna i min grupp blev 'utskrivna som botade' än bland ungarna i den andra gruppen. Redan vid tio års ålder påverkades jag i filosofisk riktning - jag blev medveten om psykets förmåga att övervinna sjukdom".

En kanadensisk läkare och medicinhistoriker, sir William Osler, som levde 1849 till 1919 sa att utgången av tuberkulos hade mer att göra med vad som försiggick i patientens huvud än vad som försiggick i hans lungor.

Jag tror att den gamle Osler (med flera) hade helt rätt för sig. Och hur långt har vi kommit på detta område år 2017....?!?

Tyvärr är jag övertygad om att sjukvården är dålig på att ge patienter minsta hopp och informera om andra kompletterande behandlingar. 

I Kina tycker jag de gör helt rätt; den traditionella medicinen OCH alternativ medicin finns bådadera på sjukhusen. Två kompletterande grenar under samma tak! De kan ju hjälpa varandra. Detta skulle väl aldrig kunna ske i Sverige..... Som jag själv upplever det verkar många läkare känna sig oerhört 'hotade' av alternativa metoder. 

Ytterligare en gammal klok man, läkaren och psykoanalytikern Franz Alexander, som levde 1891 - 1964 har sagt:

"Att psyket styr kroppen är, trots att detta ignoreras av biologin och medicinen, den mest grundläggande kunskap vi har om livsprocessen". 

Som Siegel påpekar i sin bok "har läkarvetenskapen som helhet sällan studerat de människor som inte blir sjuka". 

Det kunde ju sannerligen ha ett stort värde och jag hoppas att man numera gör just sådana studier inom socialmedicinen.

Jag undrar över om doktorer som träffar cancer patienter "har tid" att sätta sig in i hur vederbörande patient har det i sitt liv och vad de eventuellt har varit med om? Eller blir patienten i bästa fall remitterad till en kurator på kliniken - som har fyra månaders väntetid...?!?

Säkert är det så att onkologerna (och andra läkare) har alldeles för många patienter. Det är brist på distriktsläkare och jag skulle inte alls bli förvånad om det är samma sak inom onkologin.

I Riga

Siegel träffade många cancerpatienter under sitt yrkesverksamma liv som kirurg, som "mirakulöst" blev helt friska från sin cancersjukdom.

"Andra läkares forskning och min egen dagliga kliniska erfarenhet har övertygat mig om att det psykiska tillståndet påverkar det fysiska tillståndet via det centrala nervsystemet, hormonerna och immunsystemet. Sinnesro ger kroppen ett 'livgivande' budskap, medan depression, rädsla och ouppklarade konflikter ger den ett 'dödsbringande' budskap.

Därmed är all läkning vetenskaplig, även om vetenskapen ännu inte kan förklara exakt hur de oväntade 'miraklerna' inträffar".

Det intressanta är ju förstås om vissa patienter kan bli helt friska, trots att de har långt framskriden cancer och metastaser - varför kan då inte alla bli friska?!! VAD är det som gör att somliga extremt sjuka personer lyckas bli helt friska??

Det här tycker jag är oerhört spännande och superintressant!

Skulle du känna till någon nyskriven bok som handlar om detta område får du gärna hojta till!

Som jag tidigare skrivit har jag tömt min lägenhet inkl källaren och i sistnämnda hittade jag en gammal låda med leksaker jag hade som barn. Ringde Barn onkologen idag och frågade om de möjligen ville ha dem. Fick då veta att många leksaksföretag skänker mycket saker till dem. Så HÄRLIGT. Blev helt varm i hjärtat av att höra detta.   💛

Ha det gott och gör mycket

saker som du mår genuint 

bra av inombords!

MÄNNISKOR I KRIS

Hej på kvällskvisten!
Jag hade för avsikt att skriva en glad blogg om scrapbooking. Det skulle dock kännas ytligt och dumt att skriva om det just denna söndag.
Häromdagen fick vi veta att en granne har långt framskriden cancer. Idag gick mannen och jag över till dem. Ville bara att den sjuke och hans maka skulle veta att vi hjälper dem med vad än de kan tänkas behöva hjälp med nu framöver. 

Grannen hade fått veta av sin läkare att cancern är inoperabel - OCH att det typ är kört.
Jag blir arg över att höra när doktorer resonerar på detta vis och tar ifrån patienten minsta hopp. Tycker inte de ska säga på detta sätt, för det kan såklart bli en självuppfyllande profetia för patienten.

I december 2007 blev min far, som fyllt 70 år ett par månader tidigare, diagnostiserad med levercancer. Han hade en stor tumör i levern, som också var inoperabel. Det räcker med att säga det, anser jag. Det är illa nog. Men denne empatistörda överläkare i kirurgi fortsätter med att förkunna att genomsnitts överlevnaden för denna typ av tumör är tio veckor. Detta sa han när min far var helt ensam, varken hans fru, min bror eller jag var där. 
Visste överhuvudtaget inte om att idioten till kirurg sagt det här förrän efter att min far gått bort. Hade jag vetat om detta hade jag skällt ut gubben efter noter och röjt på avdelningen.

Faktum är att många i min fars generation tror att läkarna är några slags allsmäktiga 'Gudar', som vet allt. De flesta doktorer skulle nog hålla med om att så icke är fallet!!
När man dock ligger på en sal, mår urdåligt och redan är orolig, så kommer överläkaren in och säger något som ovan. "Tio veckor".
Vad denne kirurg inte visste om min far är att han alltid varit något av en organisationsfreak, som använde sin kalender väldigt mycket. Jag är övertygad om att min far efter denna dödsdom hade koll i sin kalender; '...... nu är det bara sju veckor kvar....'.

Självfallet skapar detta mentala spår i hjärnan. Man ställer mentalt in sig på att dö, kanske dels för att det är en cancerdiagnos (som många associerar med snar död), men inte minst för att Den Allsmäktige Överläkaren förkunnat denna dom. 
Min far dog tio veckor och fyra dagar efter läkarens uttalande.....
Visst, han hade en inoperabel cancer men han hade kanske kunnat leva mycket längre om inte hans doktor uttalat denna tidsangivna dödsdom. Bara håll käften om tidsaspekter!

Ni har säkert hört talas om vodoo död, som finns på Haiti och i Centralamerika. I mina kursböcker i Mental Träning står det en del om detta. Min examinator var på Haiti för länge sedan, där en haitier fick en "förbannelse" på sig, uttalad av en 'häxmästare, om att han skulle dö en viss dag. Mannen dog mycket riktigt och min examinator var med på obduktionen. Patologen fann ingen dödsorsak.
I sådana kulturer kan tron på 'häxmästare' emellertid vara så otroligt stark, att saker som denna faktiskt inträffar.
Hjärnan är en 'förväntansmaskin' och ställer mentalt lätt in sig på saker (detta drar man nytta av på ett positivt sätt när man praktiserar mental träning).

Överhuvudtaget tycker JAG att många kirurger ter sig fullständigt empatistörda. Vissa av dem borde inte ens få träffa patienter som inte är sövda..... Jag vet inte vad det beror på. Kanske avtrubbning efter många år i yrket?? Eller har man valt att specialisera sig i kirurgi för att man har en viss personlighet??
En kirurg som jag starkt ifrågasatte brevledes ringde mig och sa att han måste vara brutal när han ger sina besked, "...annars skulle jag förlora min trovärdighet". Skitsnack anser jag!
(Självfallet finns det kirurger som är fantastiska även vid social interaktion).

Har flera vänner som överlevt sin cancer och jag blev själv opererad för ett malignt melanom i slutet på 80-talet.
Märkte att grannen blev lite glad av att höra detta. Av någon anledning hör man alltid mest om de som INTE klarar sig!!
Överhuvudtaget blev de båda glada över att vi ens kom dit. En vanlig tendens är kanske annars att vänner drar sig undan när någon i omgivningen fått en cancerdiagnos. Kanske blir de rädda och vet inte hur de ska bete sig. 
Man behöver ju dock bara finnas där. Allt måste vara bättre än total tystnad (såvida den sjuka inte öppet uttalat att hen önskar vara ifred förstås). I denna situationen uttryckte makan flera gånger att hon var tacksam att vi kommit över.

Jag har en ingift släkting som är onkolog. Han säger att man klarar betydligt fler än de man inte klarar (men man hör som sagt mest om de som inte klarar sig...). Dock är det flera som insjuknar i cancer numera.

Hoppas ni får en fin ny vecka. Dagen har minsann idag blivit hela 40 minuter längre sedan den 21 dec!  🌞

Ta hand om er därute!



    /Meja

SOVA, SOV, SOVIT...

Hejsan på er!
Hoppas ni haft en bra vecka därute.
Det har inte jag! Kan man sova ihjäl sig??? Har jag undrat många gånger. Måndag till och med torsdag har jag kommit ur sängen makalöst sent. 
Och fastän det har hunnit bli hur sent som helst är det ju knappast som att man glatt hoppar ur sängen med förnyad energi; 'nu är jag riktigt utvilad'. Åh nej! Är ungefär lika trött som när jag gick och la mig typ tolv timmar tidigare..... Det är så himla dryyyyygt! Känner ni igen det?! För mig är detta det absolut värsta med att ha skitsjukdomen EDS. Avskyr denna vidriga orkeslöshet. Vill såklart upp och göra saker som alla andra.

Dessutom ses det ner på människor som sover mycket. För de är väl bara lata, eller...?! 
"Men ojojoj då, vilket liten sjusovare vi har här då!". Suck.....  😦

Inte blir det bättre av att det är januari!! Även innan min EDS triggades igång (av en trafikolycka) och jag fortfarande mådde finfint, har jag alltid avskytt denna tid på året. 
Jan, feb och mars. TVI! För mig är de enbart en transportsträcka tills den ljufveliga våren gör sitt intåg.

Alla i min omgivning tror att smärtan är värst. Min smärta är inte värst, det är tveklöst tröttheten som är värst. Att aldrig någonsin få känna sig energifylld och sprudlande av energi. ALDRIG!
Istället måste man ofta tvinga sig till saker trots att man inte har kraft till det. Varenda liten del av kroppen är helt slut. 
Kan ni som är anhöriga till någon med eds ens föreställa er detta??

Igår (fredag) gick 'zombie sejouren' äntligen över. Var så himla glad över att kunna vara uppe och göra saker som behövde göras. Kände mig hur nöjd som helst (för en gångs skull!).

Sjön som ligger vid stugan

Idag har också varit en fin dag. Var med maken och fikade på ett café - en utav mina favoritsysselsättningar. Och jag tröttnar aldrig på att titta på folk!

Beckmörker råder just nu, men dagen har faktiskt blivit hela 37 minuter längre sedan den 21 dec, här i södra Sverige.  😎
Varde ljus! 

Då ska det relaxas framför teven med min art journal:ing. Gillar skådespelerskan Sofia Ledarp, gjort det sedan hon var med i 'Oskyldigt dömd', en serie även Persbrant var med i. Idag är det tydligen Sofias dag i 'Stjärnorna på slottet'.

Ha en mysig lördag kväll,
kära EDS:re och hoppas ni
har energi denna helg!



                    /Meja

SCRAP SORTERING OCH LITE NOSTALGI!

HEJSAN Gott Folk!
Hur har ni det därute i vinterkylan?! Här har det faktiskt kommit lite snö, med betoning på lite. Rå kyla är det och det är skönt att sitta inne med brasan på och pyssla, som jag avser göra i kväll.
Sitter nu här vid skrivbordet och njuter av min vaniljkaffe i min kopp från Dubrovnik.

Ägnade eftermiddagen igår och idag åt att sortera grejor. Både scrapsaker samt jättegamla saker som stått nere i källaren från lägenheten jag just lämnat för gott (efter att ha haft den uthyrd i andra hand). Bara älskar att sortera, få ordning och ge bort saker till andra som kanske kan ha bättre nytta av dem.

Dessutom hittade jag en gammal dagbok jag skrivit i när jag var 11 år! Hela boken är fylld och när jag tydligen hittar boken ett par år senare har jag skrivit "Ska ALDRIG låta någon läsa denna bok, så himla mesigt skrivet", haha ha!
Jag är förmodligen äldre än de flesta som läser denna blogg. När jag var barn var det väldans populärt med bokmärken. Minns att jag fullkomligt älskade det!

Man brukade ta med sina bokmärken ("stycken" kallades de också) till skolan och byta med andra. Det var stort på min tid!

Mina lekkamrater och jag hade mycket skoj med detta. Också hoppade vi hage, twist (gummiband) och hopprep (inkl långrep och dubbelhopp!) på rasterna i skolan!

Fått hit en bokhylla från källaren och jag tänkte egentligen inte ha scrapsaker i den, men det går inte att låta bli.....!

Misterna har tidigare stått inknökade i ett skåp i scrap rummet med akrylfärger, paper-soft colors och andra färger. Mycket mer översiktligt nu så att man lätt kan se vad man har.
Tycker för övr att mister är förbaskat dyrt; kan kosta 70 spänn för 56 ml!

Det är ju förresten lördag kväll och många brukar efter nyår försöka äta lite hälsosammare och kalorisnålare. Den 9 sept skrev jag om en supergod snack, som jag själv gjort massor av gånger.
Bara att blanda fetaost, persilja (eller basilika), rapsolja och vitlök. Står som sagt på 2016-09-09.

I kväll ska jag fortsätta på det art journaling uppslag jag började på igår. Har bara gjort basen. Så himla roligt det är att kladda med färger! Man mår så bra av det!

Art journaling spread in progress!

Rotfrukter mm i ugnen, snart dags för grönsakssoppa!

Då önskar jag er en riktigt mysig lördag kväll, var ni nu än är.
Ha det riktigt fint!   💙


       Meja   

EDS - EVIGT DAGLIGEN SEN.....

Hejsan EDS-systrar och -bröder!  😊
Hoppas ni alla hade en härlig jul och nyårshelg. Idag har det redan hunnit bli trettondagsafton; den dag då de tre vise männen ska ha kommit till Betlehem med sina gåvor.

Mitt bloggande har varit väldigt oregelbundet på sistone. Bortsett från i måndags hade jag inte bloggat sedan den 21 december.
Hade en "deadline" i dec, nämligen att min lägenhet i stan skulle vara helt tom senast den 22 dec.
Vi skulle ha åkt till stugan på julafton, men då var jag extremt uttalat eds-trött, så jag blev sängliggande stor del av dagen. 
Så himla trist en så speciell dag. Tror att det var bärandet av de lådor som fanns kvar i min lägenhet som slog ut kroppen. 
EDS-kroppar är inte gjorda för att bära tunga saker, men vad ska man göra?? Lådorna flyttar inte ut sig själva. Mannen tog ändå det mesta.
Den 12 dec skrev jag om min barndoms fantastiska jular. Julafton har alltid varit en väldigt speciell dag för mig, så det var verkligen tråkigt att behöva ligga till sängs en dag som denna.

På juldagen kom vi iväg till stugan i alla fall. Hade för avsikt att blogga med iPad:en där, men det går ju så vansinnigt långsamt att skriva på en platta. Dessutom tycks det bli fel oftare än det blir rätt när jag skriver på plattan! 
Ingen snö alls denna jul. Hade hoppats på det för då hade hela skogen förvandlats till ett riktigt sagolandskap - som jag gärna ville fotografera.

Gamla adventsljusstaken från min farmor & farfars gård

Har istället suttit mycket vid braskaminen och ägnat mig åt Art Journaling. Första kvällen jag gjorde det sprang en mus över golvet...! Skrev om detta i måndagens inlägg. Hujeda mig!!  😱

I tisdags tog jag bussen in till stan och träffade en man från fastighetsbolaget för slutbesiktning samt för att lämna över nycklarna. Vilken lättnad - nu är äntligen allt slip & slät med den över. JIPPIIIII! Också blir väl någon annan person glad över att få en central lägenhet.
Själv uppskattar jag tystheten och lugnet här ute nu.

Köpt i Prag

Nu när lägenheten är helt överlämnad har jag två energitjuvar kvar. Som en "julklapp" från 'Myndigheten' fick jag avslag på den ansökan jag skickat till dem för ett halvår sedan.....
Var hos min läkare igår. Den stackaren vet inte riktigt vad vi ska göra härnäst, men vi ska bl a försöka få till ett avstämningsmöte med dem. Vet icke hur många skrivelser jag skickat sammanlagt till aktuell myndighet. Som det tar på krafterna! Dessvärre tror jag att väldigt många av er vet exakt hur det är. Så liten och maktlös man känner sig. Där sitter människor som aldrig ens har träffat de människor vars framtid de har sådan makt över.

Är så in i helskotta fruktansvärt SKITLESS på att ständigt behöva försvara mig. Att gång på gång på gång behöva bevisa att jag har smärtor, en förlamande trötthet, magproblem, mm. 
Det är kränkande. 
Dessutom var tonen i avslagsbrevet snarast förlöjligande, upplever jag det. Började gråta när jag läste det; både av frustration, besvikelse och ilska.
Min läkare sa också mycket riktigt igår att det tyvärr i det här avseendet är "bättre" att ha cancer eller bryta ett ben. Så är det säkert och då är det ju något som är fundamentalt fel i regelverket.

Skulle vara intressant att få veta hur 'Myndigheten' behandlar EDS:re om sisådär tjugo år. Hoppas innerligt att kunskapen om denna vidriga sjukdom har ökat rejält tills dess.
Önskar också att det fanns en speciell klinik på sjukhusen där vi hörde till. I vissa kommuner tycks människor med EDS höra till Reumatologen, men i min närmsta stad har Reumaten tydligen gått ut och sagt att de ICKE tar emot patienter med EDS.

Kan inte låta bli att önska att alla i beslutsfattande ställning kring detta skulle få leva i en EDS-kropp en tid. Så totalt annorlunda vår tillvaro hade sett ut då..... Först då hade de förstått hur denna sjukdom slår på alla tänkbara nivåer. Man kan ju dock tyvärr inte trolla!

Typ 70% av allt jag bestämmer mig för att göra blir inte av, pga den handikappande tröttheten, migränen, etc. 
Fika med väninnor, åka och handla, städa, packa upp lådorna från min lägenhet, skicka ett mail, ta en promenad etc, mm. 
Mycket av det jag gör hade jag tänkt göra tidigare. Känner ni dessvärre säkert också alltför väl igen.

Man kan bara göra så gott som man kan, under rådande omständigheter. Ingen av oss har bett om att födas med denna fruktansvärda lömska sjukdom.
Det kalla vädret gör sannerligen inte smärtan bättre. Idag är det -6° här och kylan går in i märg & ben.
Glädjer mig i alla fall åt att dagen nu blivit 15 minuter längre sedan den 21 dec. Det går åt rätt håll vad ljuset beträffar!

Om cirka tre månader bör våren ha börjat!

Önskar er ett så bra 2017
som det bara går!


   Meja

SCRAPPIGT PÅ ICA MAXI!

Hejsan på det nya året!
Hoppas ni alla haft en underbar jul och en härlig nyårshelg, med tillfällen till avkoppling och pyssel. 
Ingen snö i sikte för min del dessvärre. Haft det mysigt ändå. Varit i stugan från juldagen till och med igår.

När vi anlände till stugan låg det dock en död mus i hallen och vi kunde se att det varit möss därinne. ÄCKLIGT!
Efter att vi städat och sedan fikat satte jag igång med art journaling. Rätt vad det är ser jag en mus komma springande över golvet..... Att säga att jag blev upprörd är årets underdrift. Skrek och bölade! Det jag tycker är läbbigt med möss är att de ju kan klättra. 😱

Tack & lov hade vi med oss tre stycken "ultraljudsgrejor", som ger ifrån sig en frekvens som möss inte ska gilla. Tjongade igång dem och jag hade en nära mig på nattduksbordet! Vågade ändå inte sova så jag satt och kollade på Youtube (se gärna inlägg 8 nov) halva natten och lyssnade ytterst spänt på eventuella ljud. Puh! 
Somnade till sist av utmattning.

                                                                       🐁

Sommaren 2014 satt jag uppe sent i vardagsrummet i stugan och pysslade, mannen hade gått och lagt sig. Hade fönstret öppet en liten springa.
Rätt som det är ser jag något svart i ögonvrån flaxa omkring i rummet. Visade sig vara en FLADDERMUS!!! Blev rädd av musen, men fladdermusen gjorde mig fullständigt hysterisk. Mannen hade lagt någon tröja över en stol och jag grabbade tag i den och tog den som "skydd" över huvudet, skrek och sprang in i sovrummet där mannen och katten sov som bäst! Gick icke ut i vardagsrummet mer den kvällen.    
Trevligt med natur med detta var alldeles för nära inpå!

I onsdags körde vi från stugan in till närmsta lilla stad där de till min lycka har en Ica Maxi, där man ofta kan hitta lite billiga pysselsaker. Denna gång hade de en jättefin kantstans med duvor, kolla här:

Kostade 99 kr!

Klistermärkena med hjärtan kostar 19,90 och det är två ark i varje förpackning. Ska jag ha till min art journaling.
'Miniflaggspel' (vimplar) ska jag också ha till art journaling för att göra struktur innan jag påför gesso. Kostar 14.90.

Vi for vidare till Dollarstore, där man också alltid hittar något. Jag är en riktig förvaringsnörd, hittade dessa två extremt billiga små lådor med tio fack:

Den vackra lilla anteckningsboken med snöre ska jag såklart ha till art journaling. 😊 Den har bruna blanka sidor (fanns med olika motiv på utsidan). Kostar 30 kr och är 28x22 cm. Love it!
Fanns mindre också.

Spets kan man aldrig få för mycket av, blir så himla fint på scrapsidor. 
Guldiga tårtpappret kommer jag att klippa i.

De tre ruffiga snörena är från Ica Maxi och kostar 14,90.
De fem klämmorna att spänna fast ett uppslag i en art journalingbok (se nedan) kostar 10 kr!


Råkar du vara i närheten av Ljungby finns den mysiga affären 
M & M Living Home.
Där kan man ofta hitta saker också. 

Förvaringslådan 39 kr och de fyra embellishment klockorna 29 kr.

Praktiskt med sidklämmor då art journalingboken efter ett tag blir väldans tjock och 'bulkig'.
Detta är mitt 3:e art journaling uppslag (gör mitt 11:e för närv). Sysslade inte alls med art journaling tidigare, innan jag blev inspirerad av härliga Marta Lapkowska.
Har scrappat sedan december 2009 och detta är allra första gången jag gör något till mig själv. Eftersom jag har EDS, vilket bland annat innebär ständig trötthet, skriver jag peppande ord till mig själv på dessa sidor.

Sedan den 21 december har dagen blivit 10 minuter längre. 
Välkomnar sannerligen ljuset, avskyr att det blir mörkt så tidigt denna del av året. Förresten behöver vi pysslare allt ljus vi kan få när vi håller på med våra projekt!

Önskar er alla fellow scrapbookers, art journal:ers och mixed media personer ett fantastiskt 2017. 
Må kreativiteten skölja över er!  


     Meja   🎀